Casa Gigliola - Your villa in Tuscany

Klosterkyrkan San Galgano

Klosterkyrkan San Galgano är en de vackraste monumenten i Toscana. Den unika, gåtfulla och mystiska atmosfären här i kombination med de många legender som förknippas med ursprunget och historien bakom kyrkan och munkklostret lockar många besökare hela året om.

På platsen finns två huvudsakliga attraktioner - den gotiska taklösa katedralen och klostret Montesiepi med sin ovanliga form, samt den urgamla eremitgrotta som innerhåller San Galganos grav och svärdet i stenen.

Legenden om Sankt Galgano

Galgano Guidotti var en dekadent riddare som levde i Chiusdino under 1100-talets senare hälft. En dag uppenbarade sig ärkeängeln Michael för honom och övertygade honom att betyga sin ånger och visade honom vägen till frälsning. Sir Galgano tillkännagav sina intentioner att bli eremit och bo i en grotta, men hans vänner och familj bara skrattade åt honom. Hans mor Dionisia övertalade honom att klä upp sig i fina adelskläder och åka till Civitella Marittima för att ta farväl av sin trolovade Polissena Brizzi. Men på vägen stegrade sig Sir Galganos häst och riddaren föll. Plötsligt kände han hur en kraft av något slag hjälpte honom upp på fötterna. Riddaren hörde en änglalik röst som han inte kunde motstå och som ledde honom till Monte Siepi, en otillgänglig höjd nära Chiusdino. Väl där fick han en vision av ett runt tempel med Jesus, Jungfru Maria och apostlarna.

Rösten ledde Sir Galgano till kullens topp och bad honom överge sitt syndiga liv men riddaren tvekade och svarade skämtsamt att även om han kanske borde ändra sitt liv skulle det vara lika svårt att förändra som att klyva en sten med svärdet och i det att han uttalade detta drog han sitt svärd och drämde ned det på en sten i förväntan om att klingan skulle gå av. Till hans enorma förvåning klöv svärdet stenen och gick hela vägen ända in till fästet.

Sir Galgano lämnade aldrig mer sin kulle. Han levde i fattigdom, med vilda djur som enda sällskap. Legenden säger att djävulen skickade en ond man utklädd till munk för att döda Galgano men att vargarna som levde med honom slet mannen i stycken och lämnade enbart hans händer kvar.

Eremitgrottan Montesiepi

Svärdet i stenen och den onde mannens händer kan fortfarande beskådas i kapellet på klostret i Montesiepi som byggdes i slutet av 1100-talet som ett mausoleum över helgonet. Sankt Galgano ligger begraven i kyrkan. Byggnaden har en väldigt konstig form, den är byggd som en rotunda och historikernas hypotes är att den inspirerats av Castel Sant'Angelo, Pantheon i Rom eller kanske en etruskisk grav lik de många som finns att beskåda i Volterra, den stad som en gång styrde regionen. Kyrkan byggdes ut på 1300-talet då man byggde ett kapell med fresker av den från Sienna bördige målaren Ambrogio Lorenzetti.

San Galgano och Kung Artur

Genom århundraden har legenden om svärdet i stenen fascinerat pilgrimer och besökare från hela världen. De många likheterna med legenderna om Kung Artur och hans riddare har väl inte gått någon förbi.

Många forskare har påpekat den märkvärdiga likheten mellan helgonets namn Galgano och en av Riddarna av Runda Bordet, Sir Galwyn, som av en händelse hade romerskt påbrå. Andra forskare insisterar på att likheten ska hänföras till den yngste av Kung Arturs riddare, Sir Gawain.

Naturligtvis hör Svärdet i stenen ihop med Excalibur och i en nyligen utgiven bok av författaren Mario Moiraghi, The Enigma of San Galgano, presenteras en intressant förklaring till alla dessa märkliga sammanträffanden. Moiraghi hävdar att berättelsen om svärdet i stenen härrör från Toscana och inte från de keltiska delarna av Storbritannien eller Frankrike som många tror som först senare sattes samman med legenden om Kung Artur. Han stöder sin hypotes med vetenskapliga tester som daterat svärdet i stenen som finns i klosterkyrkan i Toscana till år 1180, flera år innan den första attesterade litterära referensen till svärdet återfinns i skrifterna om Artur. Författaren betonar också hur det förhör som ledde till kanoniseringen av Sir Galgano innehåller ett stort antal fakta som är identiska med legenden om Sir Percival, som fann den Heliga Graal.

Om dessa hypoteser stämmer kan legenden om Excalibur ha sitt ursprung i Toscana, för att sedan ha exporterats till Frankrike av Cisterciensermunkar Det är vida känt att dessa munkar till stor del bidragit till spridningen av Kung Arturs legender. Dessutom är klostret och kapellet som dedikerats till Sankt Galgano och Kung Arturs grav i Glastonbury daterade till samma period vilket utgör ännu en länk mellan den magiska platsen i Toscana och den mest legendariska av kungar.

Klosterkyrkan San Galgano

San Galganos klosterkyrka byggdes på 1200-talet när det gamla kapellet och klostret blev för små för de pilgrimer som besökte graven efter helgonet från Sienna. Saint Galganos klosterkyrka var Toscanas första helt gotiska kyrka, och den fick senare stå modell för katedralen i Sienna. Kyrkan är byggd enligt typiska Cistercienserritningar som baserats på ett latinskt kors och har tre sidoskepp, generöst utsmyckad med snidade kapitäler (pelarhuvuden) och rosettfönster, med en korsgång, klosterhallar och – ganska otypiskt – ett klocktorn.

Under flera hundra år gjorde striderna mellan Sienna och Florens att klosterkyrkan sakta men säkert förföll, och i slutet av 1700-talet kollapsade klocktornet och förstörde en stor del av kyrkans tak. Byggnaden övergavs och tegel och stenar användes av hantverkare i området för att bygga hus och andra små. Tack vare flera restaureringar är katedralen nu en av de vackraste och mest fascinerande ruinerna i Toscana, väl värd ett besök.

Många legender har skapats för att förklara avsaknaden av tak. En av de mest populära bland fattiga bönder i Val di Merse var att Napoleon hade stulit katedralens påstådda guldtak.

Klosterkyrkan San Galgano når du lätt från Monticiano på 5 minuter med bil, eller via vandringsleden som nyligen färdigställts.

Salendo Wine Bar är en perfekt rastplats för en lättare brunch. Här serveras kalla rätter med lokalt producerade specialiteter kombinerade med ett noga utvalt glas vin.

copyright © 2006-2010 Casa Gigliola – website by Marcel Gordon | Länkar